“Sy ett porträtt av vår dotter, det är till Farmor.” Sa de.
Jag ville att det skulle likna deras bröllopsporträtt, i färgskala, i stil. Tog samma tyger, färgade ljusare nyanser. Valde toner till en barn.
Skolfröken i mig vill säga, här är tre olika sätt att skugga.
Men jag säger, här växer bilden fram när man lägger till ett djup.
Tack för förtroendet. ❤
När jag var på Thielska och tittade på Janssons homage till den nakna manliga figuren slog det mig att det här borde fler göra. Kanske jag.
Sen kom jag ihåg att för en… massa år sen så sydde jag en serie män som sov.
Det va nån slags försök att göra subjektet till objekt. Män som inte tar. män som vilar. Vänner o bekanta poserade, somnade. Vet du vad de sa? Berätta inte för nån att det är jag, visa ingen. Så fragile is the ego. Jag sa, ingen kommer att känna igen dig för jag är ingen tecknare. Så känner du igen nån, berätta inte för den.
Som Duras sa, man måste älska dem, de små liven. (typ)
Dags för 5 nya tror jag? Kom o sov hos mig. It’s for art!
Ateljé Ulrika Mars 