Truth vs. Hell

| Broderi av Ulrika Mars

I filled 5 notebooks since last we spoke, and typing them all up is a task. And if you find me silent, it is because I am busy building. Busy with teaching, learning, maintenance of life. I have prayed, read, done pilgrimages north and south. But storytelling is harder now. All these notes with felt truths don’t add up to any kind of narrative, they just repeat again and again the same few words, the I love yous and does it matter? I practice my spanish, I practice my french, I am a child in all languages, at home in threads and fabric only. I take his words and sew them, long after he forgot ever saying them, I repeat them to myself, I am loved. I am a friend. I am great. I am devine.

Last year I wanted to start a podcast, during the holidays we recorded several hours of religious and spiritual ideas, back and forth into politics, dreams, plans, wanting to create a space for religion and leftism, thoughts and building something better. But in the end, nothing got edited and the files sit here, raw and ageing. Thoughts growing outdated and friendship gone. Maybe sounds aren’t my medium? I continue sewing, writing, baking.

I continue making patchwork art. I sew poems I like, passages of scripture, or messages of love, small bits of sentiment, I sew them and look at them, and read them to myself again, then I cut them up into squares or strips, and I sew them into little compact, compressed pieces: Pictures of defeat. All meaning, no communication: words hidden in plain sight.

“Love is just a change in the light.” I read in a book. My way is to notice when the moon comes out, say hello. To allow myself to be alive and be caught by the wind, even though it can be a falling wind. Stillness, solitude, missing someone dear, these are also real things to enjoy and feel. I speak as if you hear, I write as if you notice. I lean into the dark: catch me.

The gap between us that made it happen got wider.

Han sover / He sleeps

| Broderi av Ulrika Mars

V sover. teckning.

Att avbilda män har varit synonymt med att avbilda styrka och agens. Eller att smickra deras duglighet. Duktiga pappan. Fina äkta mannen. Glada killen.

Jag vill avbilda den som sover, som vilar. Lugnet hos den som har ro. Skönhet ska inte vara paxat för unga kvinnor bara. Han somnar på armen, hen vilar på kudden, den på tåget,

Att vara sårbar, att visa förtroende, att låta någon annan arbeta och se, utan att tävla.

E sover.

Först ville jag återta blicken, vara subjektet. “Du kan vara objektet nu!” Under resans gång har jag insett hur sällan män känner sig nog. Hur sällan pojkar får vara ömsinta. Kom, vill jag säga, vila. Du är nog, också. Och bra precis som du är. Sluta att hålla på försöka bevisa nåt. Sov lite, lita på mig.

J sover.

En jämställd värld fri från våld, brukar vi säga, sen slåss vi om vem som är tuffast. En fred måste börja med att alla får vara utan vapen, utan sköld, i tillförsikt.

A sover

Alla dessa bilder är ofullbordade och i pågående arbete – Du, man och människa. Litar du på mig? Maila mig och var med, i din sömn.

Amina

| Broderi av Ulrika Mars

“Sy ett porträtt av vår dotter, det är till Farmor.” Sa de.

Jag ville att det skulle likna deras bröllopsporträtt, i färgskala, i stil. Tog samma tyger, färgade ljusare nyanser. Valde toner till en barn.

Skolfröken i mig vill säga, här är tre olika sätt att skugga.

Men jag säger, här växer bilden fram när man lägger till ett djup.

 

Tack för förtroendet. ❤

5 objekt.

| Broderi av Ulrika Mars

När jag var på Thielska och tittade på Janssons homage till den nakna manliga figuren slog det mig att det här borde fler göra. Kanske jag.
Sen kom jag ihåg att för en… massa år sen så sydde jag en serie män som sov.
Det va nån slags försök att göra subjektet till objekt. Män som inte tar. män som vilar. Vänner o bekanta poserade, somnade. Vet du vad de sa? Berätta inte för nån att det är jag, visa ingen. Så fragile is the ego. Jag sa, ingen kommer att känna igen dig för jag är ingen tecknare. Så känner du igen nån, berätta inte för den.
Som Duras sa, man måste älska dem, de små liven. (typ)
Dags för 5 nya tror jag? Kom o sov hos mig. It’s for art!

Ett porträtt av ett syskonpar

| Broderi av Ulrika Mars

Det tog ett halvår.

Lärarjobbet på grundskolan tog mer tid än jag trodde, och beställaren kunde inte hitta precis rätt bild.

Men sen kom jag på det.

Äntligen fick jag använda min idé med de genomskinliga partierna.

Istället för vatten, luft.

Handsytt med antik sidentråd på linneservett. Handfärgad sidenorganzin i hålrummet.

Lappverk

| Broderi av Ulrika Mars

Torsdag den 25 oktober klockan 19.00 på Babylon i Björns trädgård visar jag de broderier jag jobbat på på sistonne för er.

Följ på Instagram, tror det finns en länk här bredvid….

#lappverk2018 kom å ta ett glas med oss, titta vad jag håller på med eller köp nåt eller beställ ditt egen kärleksbrev eller dikt.