Ett nytt slags porträtt.

Sytt dockor förut, de föreställer känslor eller illustrerar berättelser. Men nu fick jag göra vad jag ville av två foton, så då sydde jag dem som dockor istället för att göra vanliga porträtt…

Två bröder i utklädningstagen.

Det tog nästan ett år att få dem klara. Jag sydde och sprättade. Klädde på och klädde om.

Men nu är de presentabla. De kan böja på knäna och armarna. Man kan klä av dem om man vill. Och på, om det blir kallt.

Deras händer & fötter är lite löjliga. Men håret blev väl bra?

Storebror har en ulljacka, lillebror en cape.

Hejdå & ha det fint hemma!

Advertisements

Att fara.

image

Börjar nästa projekt nu, inför utställningen i Smedjebacken i höst.

image

Det ska handla om att fara. Det ska skildras på ett segel. Eller med ett segel.

image

Det ska bli mitt största hittills.
Större än weffnung werke. Större än Lyktan. Större än Intergalactic Babies.

Det är mycket enklare

image

Vi gör helg. Vi brygger kaffe, vi bjuder hem vänner & kanske tvättar lite.
Samtidigt så drunkar det människor på Medelhavet idag som alla andra dagar för att det inte finns några lagliga vägar in i Europa.

image

Läste ett inlägg på politism.se av den unge juristen Viktor Banke om detta och den sista raden i texten grep mig särskilt. Så enkelt & logiskt. Nästan banalt i sin sanning. Men faktiskt verkar politiker och även vi vanliga dödliga glömma detta väldigt ofta: Man måste göra något nu: Inte sen.

image

Om man vill mena att människoliv spelar roll. Om man vill kalla sig medmänniska. Idag innan fler dör i onödan.

image

Vem vill ha påtår?

Viktor Bankes inlägg på politism

Ne me quitte pas-cutpiece.

Varje år broderade jag nya näsdukar till min man. Men förra året kom han hem och ville skiljas. Jag sörjde men sydde ändå hans födelsedagsnäsdukar. Fast nu med Jacques Brels klassiska Ne Me Quitte Pas istället för hans initialer, eller mina tankar, eller barnens namn. Jag åkte till landet på sommaren och när jag kom hem hade han flyttat ut och lämnat näsdukarna kvar.

Every year I used to sew new handkerchiefs for my husband. But last year he came home and asked for a divorce. I mourned but still made him his birthday handkerchiefs. But this time with Jacque Brel’s classic words Ne Me Quitte Pas, instead of his initials or my thoughts or the childrens names. I went out to the summer house for the season and when I returned he had moved out and left them behind.

imageimage

Poerty & Embroidery = <3

Miracles were ment to happen.
Miracles were ment to happen.
börjar
börjar
handkershiefs
handkerchiefs of sorrow.
cut up & woven emboidery
cut up & woven embroidery
Martas klagan
Martha’s lament
Dikt Harry Martinson
Poem Harry Martinson
På fabriken-servetter
På fabriken-servetter
Hela Harry Martinsons dikt
Förbindelse.

Writing words and sewing words are quite different experiences,

Sometimes I sew to attach my feelings to the cloth, to rid myself of them, and other times to give them weight and bearing.

Sometimes I steal poems, quotes or passages from books, other times I make it up as I go along.

Always in search of the miraculous.

Utställning nu. snart.

image

Imorn ska jag bygga klart och (börja) visa mitt broderiprojekt På Fabriken på Hälsinglands museum i Hudiksvall. Efter 14:00 får man komma. Ja, eller lite före om man har vägarna förbi och inte har nåt bättre för sig. Nästa vecka är jag också där ibland. Hänger till den 23dje augusti ifs så ring om du vill träffa mig där, annars följer det museets vanliga öppettider.
Välkommen!

Broderade kvinnoporträtt

There’s nothing quite like professional recognition, beacuse we know, we are our own biggest critics. Thank you Elisabet for this write up!

Textila inslag

UM1

I allra sista minuten hann jag till Manos på Söder i Stockholm och såg Ulrika Mars fina utställning som slutade i lördags, Teckningar ur livet med nål och silkestråd.

Ulrika visade en rad broderade kvinnoporträtt, tecknande med en enkel självklarhet och med innerlighet och känsla i stygnen. Porträtten ingår i ett större projekt, där Ulrika skildrar kvinnornas roll i industrialiseringen i Hälsingland, en annan bild än det folkloristiska, romantiserade bondesamhället. Hon vill synliggöra vardagen, fattigdomen och hur våra förmödrar/-fäder slet hårt i kampen för organisationsrätt, föräldrapenning och semester, rättigheter som vi idag betraktar som självklara.

Hälsinglands museum i Hudiksvall bygger en ny fast utställning om linspinneriet Holma-Helsingland i Forsa. Tillfälliga utställningar med anknytning till ämnet kommer också att visas och där kommer man att kunna se Ulrikas porträtt så småningom.

HÄR är Ulrikas blogg och HÄR finns Manos.

UM3

View original post