Now you see me now you don’t. 

Mina elever.

En del barn börjar mitt i terminen.

De kommer från Örebro eller Järvsö närmast och pratar svenska med en annan dialekt. 

Andra är där när terminen börjar,

men slutar plötsligt för pappan är sjuk, eller död.

Eller så blir de flyttade, till Norrbotten kanske.

En älskar fotboll, en är bäst i klassen på matte.

En kan alla låtar i melodifestivalen,

En annan lär sina klasskompisar persiska poprefränger.

En av mina elever har en flackande blick.

Han sover aldrig en hel natt.

Jag undrar vem som slår honom, han själv?

En del är jätteduktiga, syr ikapp en årskurs på tre lektioner,

gör anteckningar, jobbar frenetiskt.

Tills de inte kan komma mer.

Vissa orkar inte jobba. Paniken syns.

De segar och förhandlar för att slippa.

Jag säger, sy ett stygn till.

Bara ett till på raden. 

Sen är det rast.

Vi ses igen nästa vecka.

Kanske.

Vi som for.

Tre segel på färd. Lite som mamman med tankarna i motvind. Lite som storebror som släpar småsyskonen till dagis. Eller som spöken efter de som for men aldrig kom fram.

Spår Av Liv.

Man flyttar för att man längtar. Man flyttar för att man måste. Man flyttar och man lämnat spår, man lämnar en del av sig själv som för alltid är borta.

Dessa tre grupper ställer jag ut nu i sommar på Bryggeriet i Nora. Vernissaget är på lördag mellan 13-16 men sakerna hänger till sista juli. Öppettider finns på deras hemsida &  Facebook. 

Jag gör ett nytt inlägg med detaljbilder efter lördag. 

De små grejerna är till salu och jag delar hälften med lighthouse relief i Grekland som jobbar för att hjälpa de mest akut utsatta.

http://www.lighthouserelief.org

http://www.norart.se

Advertisements