Åkte till Smedjebacken i Dalarna, i Västerbergsslagen. Ett samhälle byggt runt smedjebruk sen 1500-talet. Numer heter det stålvalsverk för inte smider man järn så mycket som GÖR STÅL.
Här finns Johan Alhbäckstiftelsen skapat för att upprätthålla minnet av arbetarkonstnären och stödja andra kontnärer som arbetar med att skildra arbetes villkor, arbetets själ och så vidrare i hans anda.
Till min egen totala förvåning är jag alltså årets Ahlbäckspristagare. Jag ska säga er att det är väldigt fint sammanhang att vara i. Flera tidigare pristagare var på plats och i boken
kan man läsa om exakt alla.
I Smedjebacken mötte jag bara trevliga människor och vi bodde kungligt på disponenten; gamla brukets dipontentvilla, numer en slags konferensanläggning. De tre fönstren till höger om balkongen på övervåningen var våra.
Carolin och jag deltar i Ahlbäcksdagarna. Årets tema var “Arbetsliv i förändring” och det gav olika föreläsningar på temat.
Firad och prisbelönt. Sånt här får man väl aldrig vara med om igen så man sög åt sig. Gina Persson från IF-metall delade ute priset och bakom står Smedjebacken Kommuns Kulturchef Anne Seppänen.
Stålverket som stod still på helgen tog emot alla som ville gå visning. Lätt något av det häftigaste jag sett. Det är svårt att ta in själva skalan på allt. Allt är offantligt stort!
Jag la upp flera små filmklipp på instagram. Följ mig där om du vill se fler exempel! ( @ umamamars )
Här är ett jättedåligt kort från en underbar invigning. Man ser lokalen Meken (där jag ska ställa ut nästa år! Stay tuned!) Man ser en del av Peter Nybloms fotoutställning samt att det är en dansföreställning med Mauro Mardones Rodrigez som precis börjar.
Vilken helg! Här var jag och min vän Carolin på väg ner i bruket. Adjö sålänge.
Ateljé Ulrika Mars 